2009
Jörgen Larsson rapporterar om fisket på sjön Fegen som han och kompisen Ola Nilsson hade under ett par dagar. Som vanligt satt de med vertikalspöna i hand och fiskade så mycket de bara orkade. Fisket resulterade i bla 5 gösar på över 5 kilo utslaget på 4 dagars fiske och det kan man kalla för ganska gott fiske. Ola Nilsson plockade 2 av dessa och man inser nu hur mycket man har att lära av skåningarna...
 


Sedan besöket på Fegen för en knapp vecka sedan har jag hunnit med ytterligare några vertikalpass, dels på hemmaplan, men jag har också gjort ett par dagsturer till Halland och Småland. Hemma i Skåne har fisket varit växlande och tre pass har resulterat i 7, 12 respektive 24 landade gösar. Mindre fiskar kring två kilo har dominerat, men jag gjorde faktiskt en återfångst av en fin gös på 4,84 kilo som jag också fångade för drygt en månad sedan, då den vägde drygt fem kilo. Konstigt nog har den alltså tappat lite i vikt under sommaren.
I fredags besökte jag åter dina hemtrakter och en mycket blåsig dag på Fegen resulterade blott i tre landade gösar. Fisket var svårt i den hårda vinden och gösarna var tämligen svårflörtade. Min fiskekompis för dagen, den innovative betestillverkaren Ismo Raunemaa, landade en vacker och välmatad gös på 4,86 kilo och själv hade jag nöjet att landa fiskar på 3 respektive 5,22 kilo.
Dagen därpå, i lördags, drog jag och Ola Nilsson till Småland för att söka lyckan. Som vanligt plågades vi av en hård och besvärlig vind, men vi lyckades nöta upp nio mindre fiskar, och själv hade jag även flytet att få en bättre gös som vi uppskattade till cirka fem kilo. Den fisken räddade dagen!
Personligen tycker jag att mindre livliga jiggar av Fin-S-typ, som fiskas med små och lugna rörelser, har fungerat bäst den senaste tiden.
 
Bifogar en bild på en ståtlig hangös i femkilosklassen från Småland.
 
Mvh. Jörgen
 


Tillsammans med kompisarna har jag hunnit med ytterligare några vertikalpass den senaste veckan. Vid denna tid är fisket som regel tämligen svårt i grunda och normaldjupa vatten, varför vi har inriktat oss på större och djupare sjöar, som ofta bjuder på bättre chanser under högsommaren.

I lördags, för en vecka sedan, testade kompisen Ola Nilsson och jag vertikalfisket i en sjö där jag tidigare bara har trollat. Vi fick till en verklig fullträff och kunde så småningom räkna in 12 landade gösar med en imponerande topptrio. Själv fick jag en härlig gös på 6,52 kilo medan Ola svarade för två tungviktare på 5,52 respektive 6,84 kilo!

Fulla av både självförtroende och förhoppningar återvände vi till samma vatten dagen därpå, men efter en lång, seg dag kunde vi bara summera tre mindre fiskar – och vi stod åter med fötterna på jorden. Just de snabba växlingarna mellan bra och dåligt fiske är lite av gösfiske i ett nötskal under högsommaren. Huggperioderna är ofta korta och det gäller att ligga i när gösen väl hugger.

I torsdags gjorde jag ett nytt försök i den djupa sjön och belönades då med åtta gösar: tre mindre exemplar, två trekilosfiskar och tre härligt kämpande gösar strax under fem kilo.

 

Bifogar en bild på min största fisk från den senaste veckan – en härlig sommargös på 6,52 kilo.

 

Mvh. Jörgen Larsson
 


29/9 2009

 Sportfiske kan vara märkligt ibland. Det kan gå långa perioder utan att du lyckas med dina föresatser. Du kämpar och sliter, vet att du fiskar i rätt vatten, på rätt platser och med rätt teknik, utan att lyckas fullt ut. Men så faller pusselbitarna på plats och du får plötsligt retroaktiv utdelning för många och långa dagar i ur och skur…

För min del bjöd augusti månad bara på några få tröga fiskepass. På grund av arbetet med Fiske-Feber var min fisketid begränsad och utdelningen tämligen mager. I september fanns åter lite tid för fiske och tillsammans med Ola Nilsson, min trogne följeslagare i jakten på stora vertikalgösar, har jag gjort några turer till olika vatten i Skåne, Småland och Halland.

Varken Ola eller jag kan skryta med några antalsmässiga storfångster från de senaste veckorna. Vi har kämpat hårt för varje fisk och de riktiga storgösarna har haft en kuslig förmåga att undvika våra jiggar. Men i mitten på månaden anades en liten ljusglimt. Under en mycket seg dag på en småländsk sjö lyckades jag till slut överlista en fin fisk på strax över fem kilo. Det för dagen förlösande betet var en död mört som tacklades i en hållare som heter Vectra Vertical.

Helgen därpå var det dags för vertikalträff på Fegen och med facit i hand vill jag rikta ett stort tack till Eric och Jens för deras gemytliga arrangemang. Sveriges första officiella vertikalträff avlöpte i ett sagolikt sensommarväder, stämningen var på topp och dessutom landades ett flertal fina fiskar. Ola och jag lyckades överlista sju gösar med uppskattade vikter mellan 1-3,5 kilo under träffen. Vi hade två fiskar bland de åtta längsta och kände oss tämligen nöjda med både fisket och det trevliga evenemanget.

Dagen efter vertikalträffen fiskade Ola och jag i en stor småländsk sjö och lyckades långt om länge landa varsin fin fisk på 4,5 respektive 4,7 kilo. Men den verkliga fullträffen kom dock i ett annat vatten nu i lördags. Efter bara någon timme fick jag ett brutalt hugg, som resulterade i en lika brutal fajt, innan Ola till slut kunde håva en härligt välkonditionerad storgös. Fisken mätte 86,5 cm och lätt chockad kunde jag konstatera att vågen visade hela 7,02 kilo!

Min tredje vertikalgös över sju kilo för året var ett faktum och det var med stor glädje jag kunde se hur den vackra gösen, pigg och stark, återvände till sitt grumliga hem i sjöns mörka djup efter några snabba poseringsbilder. Ibland är fisket både märkligt och magiskt på samma gång…

Mvh. Jörgen Larsson
 
 

1/12 2009

Blåst, regn och svårflörtade gösar, ja så skulle jag vilja sammanfatta höstens fiske. Om jag ska vara ärlig har jag sällan fiskat så lite som i höst. Dels har jag haft fullt upp på arbetsfronten och dessutom har varken vädret eller resultatet under de få dagar jag har varit ute sporrat till några hårdare satsningar.

Normalt anser jag att hösten är en mycket bra period för gösfiske, oavsett om man metar, trollar eller vertikaljiggar. Antalsmässigt kan kanske höstfisket inte riktigt mäta sig med våren och försommaren, men däremot brukar medelvikten på gösarna vara hög och chanserna är ofta goda att komma i kontakt med stora exemplar i god kondition.

Vi sportfiskare är mästare på att hitta bortförklaringar när fisket går oss emot och vi söker gärna efter svar som inte alltid är så lätta att finna. Personligen skyller jag höstens sega fiske på ett osedvanligt snabbt kallras, där vattentemperaturen föll från 14-15 grader till bara 6-7 grader på mindre än två veckor. Vanligtvis brukar man få uppleva ett par veckors bra fiske när vattentemperaturen ligger kring 10-12 grader, men i år hann varken jag själv eller gösarna med i svängarna. Om det ligger någon sanning i mina spekulationer kan jag inte bevisa, men man måste ju som sagt ha något att skylla på…

En annan tanke som slår mig är de ibland ganska orättvisa jämförelser vi sportfiskare ofta gör. Bara för att våren och sommaren periodvis bjöd på ett fantastiskt fiske, med dagar då gösar på 3-5 kilo nästan stod i kö för att hugga på jiggarna, betyder det inte att man alltid måste fånga många och stora fiskar för att känna tillfredsställelse. Är förväntningarna högt ställda ökar naturligtvis också risken för att bli besviken.

I själva verket handlar det om att glädjas åt de dagar man kan komma ut, när vädret är bra och sällskapet trevligt. Lyckas man dessutom överlista ett par välmatade gösar, som bjuder på hårda hugg och spännande fajter, finns det all anledning att känna sig belåten!

På bilden syns min fiskekompis Ola Nilsson med en vacker höstgös från ett stort småländskt vatten. Fisken högg på en Dying Minnow, en jigg som ofta har fungerat bra när det är riktigt trögt och som går under benämningen ”sillen” i båten. Ibland räcker det med en gös i denna kaliber för att rädda en hel fiskedag!

Mvh. Jörgen Larsson